12 låtar

Jag har blivit utmanad av Magnus borta på Testimony of the spade. Utmaningen började här och går ut på att man ska lista 12 låtar som betytt något för en, eller på nått annat sätt säger något om ens person.  Jag tänker göra en kronologisk lista, och det blir mycket punk eftersom punken prägat mig i många avseenden. Så här kunde jag se ut back in the day (obs, bilden är från en skolresa och jag hade inget tapetklister att sätta upp kammen med, därför ser den lite hängig ut):

Ok, här kommer listan:

1. Sucidal Tendencies – Possessed to skate

Jag har inte lyssnat mycket på Suicidal Tendencies, men när jag var 8-9 år började jag skejta tillsammans med de andra ungarna på gårde. De stora, tuffa, grabbarna som också skejtade lyssnade på Suicidal Tendencies och det var första gången jag förstod att musik måste spelas snabbt och högt för att vara bra.

2. Ebba Grön – Totalvägra

Som för så många andra började det på riktigt med Ebba Grön. När det var dags för mig att mönstra lät jag bli att åka in på fem kallelser, vilket resulterade i att min stackars mor fick ett brev, som hon måste åka och kvittera ut nere på polisstationen. I brevet stod det att polisen skulle söka mig i och utanför hemmet och jag inte åkte och mönstrade. Min mor började gråta, och jag åkte och mönstrade :).

3. Asta Kask – Inget ljus

 Från Ebba Grön gick jag vidare till annan svensk punk. Asta Kask hör fortfarande till de stora favoriterna.

4. Charta 77 – Ensam kvar

Ett tag i mitt liv gick allt ut på att åka på konserter med polarna, Charta 77 är nog det band jag sett flest gånger.

5.  The Exploited – Punks not dead

När jag blev punkare på riktigt i nian, var punken redan död, vilket bevisades av The Exploited som skrev låten "Punks not dead", i videon ser man dock tydigt dödskallarna och liken 😉

6. Dead Kennedys – Kill the Poor

Efter den svenska punken kom den utländska vilket både The Exploited och Dead Kennedys representerar, liksom nästa låt.

7. The Misfits – Halloween

Vad ska man säga? Misfits är ju bara dödscoola.

8. Ramones – Sheena is a Punk rocker

Ramones hör verkligen till favoriterna, det går inte många dagar utan att jag lyssnar på dem.

9. NOFX – Don’t call me white

Trots att jag både skejtade och lyssnade på punk, var det faktiskt min syrra som fick in mig på skate-punk. Första gången jag såg NOFX live tyckte jag faktiskt inte att det var så bra. Det tog dock inte lång tid innan jag ändrade mig.

10. Imperiet – Innan himlen faller ned

Efterhand förstod jag naturligtvis att det inte bara var farten, attityden och ljudvolymen som var viktig. Mycket av det som är fantastiskt med punken är förstås också texterna. Dessa tog Thåström med sig till Imperiet också.

11. The Cranberries – No Need to Argue

Nu är det snart slut på de tolv låtarna och jag måste ju få med lite annat än punk också. The Cranberries var mycket viktiga för att odla tonårsångesten.

12. Hole

Jag han knappt igenom tonåren på tolv låtar, jag får kanske återkomma senare med musik som varit viktig för mig på senare år. Hole känns ändå som en bra avslutning.

Nu vill jag skicka utmaningen vidare till wikipediakompisar Grillo, Calandrella, StefanB, Fluff och Joakim (jag har inte glömt er andra, men nu var det förfärligt länge sedan ni skrev nått på era bloggar, ni får dock gärna svara).

5 kommentarer

  1. Lysande lista; många husgudar, Dead Kennedys låg länge med på min lista även om mitt val var Let’s lynch the landlord och Ramones now I wanna go sniff some glue försvann i en av de sista gallringarna (nu börjar jag ångra mig).

    Magnus

  2. Visst är de underbara?
    Läste för övrigt ”Please Kill Me” av Legs McNeil och Gillian McCain nyss. Kanonbra bok om punkens framväxt.

  3. Mjo, det har blivit ett antal Charta spelningar under åren. Trist bara att de försvan från Spotify tillsammans med resten av den svenska punken jag hade på mina spellistor för en månad sedan…

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Switch to our mobile site

Page optimized by WP Minify WordPress Plugin