Privatkopiering är inte nog

Vad är kultur och varför är det viktigt? Det är två centrala frågor enligt min mening. Alla argument för upphovsrätt går nämligen ut på att den skall vara ett incitament för skapande av kultur och om man inför lagar som syftar till att främja skapande av något bör det väl vara viktigt? För mig är svaret givet; kultur är det som gör oss till människor. Kultur är det som skiljer oss från nästan alla andra arter (jag skriver nästan, därför att det finns tecken på rudimentär kultur i en del andra arter också). Jag tycker därför också att det är givet att vi skall främja kulturskapande och ha lagar som främjar kulturskapande. Det är också i enlighet med detta resonemang rimligt att använda skattepengar till kulturskapande.

Den första kulturyttringen vi känner till är cirka 2,6 miljoner och utgörs av enkla stenredskap, kärnor som ett par avslag  avskiljts i från. Under mycket lång tid såg denna Olduwantradition likadan ut. Stenredskapen kopierades från en generation till en annan utan att mycket hände med deras utformning och detta pågick i hundratusentals år. Till slut händer det dock något, redskapen förändras och en mängd nya redskapsformer framkommer. Vad är det då som skapar denna kulturella diversitet? Paradoxalt nog tror jag att det har att göra med kopieringens betydelse. Det blir viktigt att ha likadana föremål som alla andra och därigenom kommer vissa drag hos föremålen att ges en överdriven betydelse. Kulturen har fått en innebörd och den materiella kulturen säger något om den som använder den. När man överdriver betydelsen för en del av föremålens drag på bekostnad av andra driver det på utvecklingen av redskapen på ett sådant sätt att det utseende man tänkt att efterhärma i själva verket förändras. Människan har börjat definera sig själva genom kulturen. Genom att kopiera de kulturyttringar man träffar på, och genom att förändra och förbättra det andra gjort skapas all den kultur vi har i dag.

Ett tydligt exempel på kopieringens betydelse är olika subkulturers "uniformer". Trots att punken sjunger individualitetens lov starkare än någon annan kulturyttring, finns det kanske ingen subkultur som präglas av så enhetlig klädsel. Alla känner igen en punkare.

Men det är inte bara punkare som kopierar. Malena Ernman som just vunnit schlagerfestivalen anklagas för att ha plagierat Puccinis "Nessun dorma". Kanske är det till och med frågan om ett plagiat av ett plagiat och hon är inte ensam om att anklagas för plagiering i melodifestivalen. Men är det då ett problem? Är det fel att stå på giganters axlar, om resultatet blir kultur som miljoner människor uppskattar och njuter av? Människan har alltså skapat och kopierat kultur i 2,6 miljoner år innan upphovsrättslagstiftningen kom och knackade på dörren. Kan det till och med vara så att kopieringsförbud försvårar för de som skall skapa kultur? Blir den kultur som skapas under sådana förutsättningar sämre av att inte kunna bygga vidare på det andra gjort? Jag tror utan tvekan att det är på det viset. Utan Puccini skulle inte melodifestivalen se likadan ut och om upphovsrätten funnits funnits för 2,6 miljoner år sedan hade vi nog inte haft någon kultur över huvud taget. Kanske hade släktet homo bara blivit en evolutionär återvändsgränd om IFPI, MPAA med flera råda under paleolitikums första år.

Mot bakgrund av detta är det viktigt att påpeka att den pågående debatten om upphovsrätt och fildelning inte bara får handla om  privatkopiering. Missförstå mig inte, det är nog så viktigt att alla får fri tillgång till kultur som redan är skapad, men viktigare än det är att alla också får möjlighet att klättra upp på giganternas axlar och själva bidra till den störtflod av kultur som började som en rännil för 2,6 miljoner år sedan. Det måste vara tillåtet att, inom en rimlig tid efter att ett verk skapats (remixats), återanvända de delar som är värda att föra vidare. 95 år är inte en rimlig tid, inte heller 75 eller 50 år kan anses rimligt. Ett år skulle jag kanske kunna leva med, två år är på gränsen och tre år är för lång tid. Kultur är nämligen kopiering, utan kopiering dör kulturen. Det är inte för inte som studiet av kultur med fördel kan göras med metoder och som annars hör hemma vid studier av gener. på samma sätt som generna strävar efter att kopieras, strävar kulturen efter att få spridas. Låter vi upphovsrättslobbyn få rätt, riskerar vi att förlora det som är kärnan i vår mänsklighet.

Se även:

Läs även andra bloggar om , , , , ,

2 kommentarer

  1. Mycket bra skrivet. Skriv också till EU-parlamentariker Olle Schmidts (FP) assistent i Bryssel – där pågår ett jobb just nu kring förslaget att förlänga skyddstiden för musikinspelningar till 95 år, som det ska röstas om den 23 mars, men om man måste samla namn för ett tillägg brådskar det. Mejl-adressen här
    olle.schmidt-assistant3(snabel-a)europarl.europa.eu
    Ju flera som skriver, desto bättre.

  2. ”Ett år skulle jag kanske kunna leva med, två år är på gränsen och tre år är för lång tid.”

    Njae. Det låter i minsta laget tycker jag. Jag tycker att en utgiven bok bör ha en skyddstid på mellan 25-40 år. Det är en rimlig tid för en författare att få tillbaka den stora investering av tid och arbete det tar att skriva en bok. Även författare till smalare litteratur som på det viset kan skapa en stabil inkomstbas vilket gynnar fortsatt produktion. Nästan all kurslitteratur jag har på universitetet är äldre än ett år. Om man tittat på hur smal denna kurslitteratur är så måste skyddstiden vara rätt lång för att det ska löna sig att författa böckerna ifråga. Hur många fler än studenter i ekonomi och juridik köper exempelvis böcker av typen ”Inkomstskatt 1 & 2” som omfattar 600 sidor om svensk skatterätt? Det känns ganska självklart att dylika böcker måste ha en ganska lång skyddstid för att det ska vara lönt att författa dem…

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Switch to our mobile site

Page optimized by WP Minify WordPress Plugin